Ökning av EU:s bistånd, men inte till de fattigaste

Samtidigt som 140 miljoner fler människor tvingats in i fattigdom under pandemin fortsätter EU att svika sina löften om det internationella biståndet. 2020 ökade visserligen EU:s totala bistånd, men delen som går till de mest utsatta länderna är kvar på samma låga nivå.

Som världens största biståndsgivare har EU har en nyckelroll att spela globalt för en hållbar utveckling och återhämtning efter pandemin. Men då behövs ökade resurser till de människor som lever i störst fattigdom och utsatthet. EU:s stöd till dem står och stampar på samma nivå som tidigare år; endast 0,1 procent av EU:s sammanlagda bruttonationalinkomst (BNI). Därmed missade EU sitt mål att nå upp till 0,15 procent år 2020.

- ­Det duger inte att EU inte levererar på sina mål. Den orättvisa fördelningen i världen har förvärrats av pandemin. De redan mest utsatta är de som drabbas värst när fattiga och skuldsatta länder inte har resurser att möta grundläggande mänskliga behov i krisen, och därför är det ännu viktigare att biståndet går till rätt saker och att utlovade volymer upprätthålls, säger Niclas Lindgren, direktor PMU.

EU:s totala bistånd ökade glädjande nog under 2020 och nådde 0,5 procent av BNI, jämfört med 0,42 procent året innan. Fortfarande är dock åtagandet om att medlemsstaterna ska bidra med 0,7 procent av sin BNI långt från att bli verklighet.

Under pandemin har EU samordnat och samlat in ytterligare biståndsbudget från medlemsstaterna som ”Team Europas” respons på pandemins förödande konsekvenser. Detta har sannolikt bidragit till att tio EU-länder ökade sitt bistånd med mer än fem procent jämfört med året innan. Ett fåtal stora givarländer som Frankrike, Tyskland och Sverige har stått för merparten av ökningen av biståndet. Andra minskade sitt internationella bistånd på grund av den egna ekonomiska tillbakagången. Med Storbritanniens utträde blir EU:s bidrag till hållbar utveckling mindre inflytelserikt, samtidigt som Storbritannien också backat från ansvar genom stora nedskärningar av landets biståndsbudget.

Det är den årliga AidWatch-rapporten av CONCORD Europa som presenterar siffrorna och analysen. Rapporten tar också upp att det sker en stor ökning av bistånd i form av lån istället för gåvobistånd. Det är en riskabel väg att gå när många låginkomstländer redan befinner sig i skuldkris och tvingas betala av skulder. Det innebär att de inte har råd med nödvändiga kostnader för sjukvård, utbildning, tryggad livsmedelsförsörjning eller återhämtning efter pandemin.

Rapporten pekar också på att andelen bistånd som är inriktat på jämställdhet minskar svagt, vilket oroar i ljuset av att länder som Ungern och Polen har motarbetat jämställdhet i politiska överenskommelser.

Många av de nya samordnade initiativ inom “Team Europa" som EU vill sätta upp är fortfarande i sin linda och för tidigt att utvärdera. I rapporten intervjuas representanter för organisationer i Afrika och Europa som tecknar en bild av ett EU som låter migrationspolitiska och geopolitiska ambitioner, inte minst att konkurrera med Kina på den globala arenan, styra EU:s vägval i det internationella utvecklingssamarbetet.

- Det är oroande om EU:s samordning inom biståndet tas över av andra politiska ambitioner än att skapa bättre villkor för utsatta människor. Ökningen av EU:s bistånd under 2020 är bra, men ett effektivt bistånd kräver att man utgår från lokala behov och prioriteringar och arbetar tillsammans med aktörer som är väl förankrade i befolkningen, till exempel religiösa aktörer som vi arbetar mycket med.
Vi vill se Sverige använda sitt förtroende inom EU för att driva på ”Team Europa” i riktning mot mer lokalt ägarskap, säger Charlotta Norrby, generalsekreterare för Svenska missionsrådet.

Länk till rapporten: https://concord.se/rapporter/aidwatch-2021